maidasrdanovic

Att tänka på allt som varit gör mig ledsen. Saknar vissa stunder, saknar de vi gjorde, men mest av allt saknar jag er. Ni var en del av mitt liv och jag kommer aldrig att glömma er vad som än händer. Jag är glad att allt är lugnt nu, men ändå så stelt. Vissa stunder vill jag bara tillbaka, ibland vill jag bara spola tillbaka tiden fast det inte går. För det mesta vill jag spola tillbaka tiden för att säga vissa saker som jag inte har sagt, vissa saker som jag ville få sagt men inte fick det. Ibland önskar jag att det aldrig blev som det blev, om jag inte satte min fot där från hela början så skulle jag inte vara den personen jag är idag. Vi hade en underbar tid tillsammans men sedan var det något som förändrades och jag sitter än idag och tänker på vad det var. Allt var så bra för 1-2 år sedan. Mitt liv var annorlunda till skillnad från nu.


Kan däremot också påpeka att jag saknar min vän Anna som fan. Vi hade dom bästa dagarna tillsammans. Ingen kan någonsin slå våra dagar, de vi gjorde. Vi var bara för bra. Vi kunde skratta, gråta, vara sura, besvikna allt det där med varandra. Vi gjorde allt tillsammans. Vår sjuka kvällar haha. Som t ex. fira valborg i skogen haha. Mysigaste ever!
Alla sa till mig att du var den bästa för mig, vi kunde vara oss själva med allt och alla.



Peace